Jag springer som forest.
Hur har det gått med löpningen Annette? Undrar ni.
Jo det har gått såhär:
Den 26:e April var en stor dag, för det var dagen då jag orkade
springa 7 km för första gången!
Psyket tyckte det var toppen, kroppen tyckte det var piss.
Kroppen bestämde sig att bli superförkyld i 3 veckor för att slippa eländet.
Efter denna uppfriskande förkylning var det som att jag aldrig sprungit förut,
jag var ute och tragglade, men klarade inte längre än en km på flera veckor.
Det tog EVIGHETERS EVIGHET för mig att kunna springa 5 km igen!
För två veckor sedan hände något revolutionerande i min motionslöparkarriär!
Jag köpte mig en keps! Det är skitsvettigt och varmt att springa i keps,
men den ger mig en helt ny personlighet!
Vardags-Annette har aldrig keps. Men löpar-Annette hon har keps!
Sekunden jag tar på mig kepsen förvandlas jag från vardags-Annette, (som gillar att sitta
still och äta godis) till löpar-Annette! Det är liksom mycket roligare att
springa när det inte är jag själv, utan mitt alterego som gör det!
Här är mitt alterego fångat på bild.
Sedan jag börjat springa med min alterego-keps har det gått mycket lättare,
jag har börjat kunna springa 7km som min vanliga runda.
Och i Torsdags, I TORSDAGS hände något alldeles FANTASTISKT!
JAG SPRANG MILEN FÖR FÖRSTA GÅNGEN!
JAG SPRANG MILEN UNDER EN TIMME!
JAG SPRANG MILEN UNDER EN TIMME!
Jag sprang visserligen bara FEMTON sekunder under en timme, 59:45
MEN DET VAR UNDER EN TIMME! Det gick sjukt mycket lättare än vad jag hade
trott att klara milen (jag hade en bra dag, klarar den inte varje dag, såå duktig är jag inte)
men när jag stannade, för att gå sista biten hem, var det FRUKTANSVÄRT!
Min kropp hade vart så mjuk och trevlig när jag sprang men så fort jag stannade stelnade
den till, som en död grävling intill vägkanten. Det kändes som att mitt ena ben var två
meter längre än det andra och hela min kropp var skev.
Jag mötte många människor på vägen hem, och jag skulle inte vilja veta hur jag
såg ut där jag gick, troligen som någon som blivit beskjuten med ett hagelgevär.
Mot Vidare (förhoppningsvis skadefria) Framgångar!
