Jotun

Hej! Jag har inte skrivit på länge, men det har börjat klia lite i fingrarna.

Sedan vi hördes senast har min lilla älskade katt, Sixten lämnat jordelivet.

Det var tre veckor sen men det skulle kännas dumt om jag inte nämnde

det i min blogg. Han var ju ändå en liten grå/vit hårig fantastiskt del av mitt liv.

 

Lilla Sixten dog när han klättrade upp i en elstolpe, när han kom åt ledningen

så dog han med en gång. kortslutningen slog ut strömmen för alla husen på

ledningen så han hittades ganska direkt också. Det var hemskt ledsamt men

jag tänker att det ändå är ett bra sätt för en katt att dö på.

Jag tänkte på uttrycket "Go out with a bang" hela dagen, för det gjorde han ju,

när han slog ut strömmen så märkte ju hela Sixtens värld att han hade dött.

Hela Sixtens värd var Tords hus, där han sov hela nätterna i vår säng, åt sin mat

och blev klappat på magen. Tords föräldrars hus dit han gick varje morgon för att

dricka grädde och sova i fåtöljen. Stallet, dit han gick när han var ensam, och alldeles

för ofta trillade ner i den jävla hästbajs-brunnen så man fick duscha och torka honom.

Grannhuset, där det bodde en annan katt som var för gammal för att vilja leka, men

några barn som kunde leka ibland. Vägen upp till nästa grannes hus, dit han inte vågade

gå om man inte följde med.

 

Det blir tomt efter en katt.

Det finns ingen som kommer och möter en när man kliver ur bilen längre,

Det finns ingen som lägger sig på min kudde så man får ha ett slagsmål mitt i natten.

Det finns ingen som gömmer sig i ett hörn för att hoppa på en och nudda en med

tassarna. Det finns ingen med lång päls som luktar hö som man kan lyfta upp och

gosa med. Det finns ingen som tittar på en med förakt i blicken om man försöker

servera någon mat som inte är torrfoder med köttsmak eller kebabsås.

Älskade lilla katten.