Rådjurssadel & bra bok
Daniel har mördat igen. Denhär gången var det ett rådjur.
Tord & jag var bjudna på rådjurssadel i söndags, det var som vanligt fantastiskt!
(Jag borde verkligen bli matskribent med tanke på mina utförliga beskrivningar)
Nä, men det är så jäkla gott med viltkött!
Jag brukar fantisera om att att jag ska ta jägarexamen, bara äta vilt och
i övrigt vara vegetarian. Då hade jag följt min etik och moral.
Fantasin fallerar dock när jag inser att jag aldrig kommer kunna döda ett djur.
Men jag kan fanemej gladeligen äta djur som spenderat hela sitt liv i ett bås och
levt ett jävla skitliv. Är det inte konstigt att man kan tänka på ett sätt men ändå göra
tvärtemot för att det är bekvämare?
Hursomhelst hade Daniel hittat en bok han ville bli av med så jag fick den.
"Inte som andra döttrar" av Deborah Spungen. Skriven 1983.
Ärligt talat tyckte jag inte den såg så intressant ut men den var täckt av ett
tjockt lager damm så jag tyckte den såg ledsen och bortglömd ut.
Nu har jag läst ut den på två dagar. Jag ÄLSKADE den!
Den var desvärre rätt dåligt överatt så jag önskar att jag hade läst den på engelska
istället. Men den var fantastisk! Den var så jävla gripande och den fick mig att
tänka efter och fundera. Och gråta i slutet, för den slutade så fint.
Det är Nancy Spungens mamma, Deborah som skrivit boken.
Hon berättar om sin dotters liv från den dagen hon föddes till dagen hon dog.
Aldrig någon gång under sitt liv var hon som ett normalt barn, hon skrek konstant som liten
ville absolut inte vara nära någon för att sedan försöka skada sigsjälv och alla i
hennes omgivning. Hon försökte bland annat sticka sin barnvakt med en sax och döda sin
mamma med en hammare. Fan, jag tycker denhär boken är så fantastiskt för mamman
berättar så öppet om att hon älskade sin dotter men även avskydde henne.
Hon kunde tillslut inte sova på nätterna för hon var rädd att hennes dotter skulle
ta sig in i rummet och mörda henne. INGEN kunde hjälpa Nancy.
De sökte hjälp hos alla i närheten, läkare, psykologer, slutna privatskolor, mentalsjukhus
allt. Ingen klarade av att handskas med henne så alla hävdade att hon var frisk
för att slippa henne. Nancy försökte ta livet av sig många gånger, gick på heroin,
flyttade till London och blev tillsammans med Sid Vicious från sex pistols.
Hon sa flera gånger att "Jag kommer dö innan jag fyller 21"
En dag hittades hon knivhuggen till döds på chelsea hotel I New york.
Hon var då 20 år. Henns pojkvän häktades misstänkt för mordet men frisläpptes
mot borgen. Han dog i en överdos heroin när han firade att han blivit frisläppt.
Efter sin död blev Nancy hånad i tv och tidningar som "Nasty Nancy"
Mamman berättar så hjärtskärande om sin förtvivlan och sorg.
Hon har skrivit boken för att ge Nancy upprättelse,
Denna historia är TRAGISK som fan men jag tycker den är så jävla viktig!
ahhh! Jag älskar den också!