Jotun

Jag har ALDRIG i mitt liv lyckats springa längre än en kilometer. NEVER EVER EVER.

Och tro mig, jag har försökt. Därför var mina ambitioner inför denna runda att jag skulle

springai minst 12 minuter utan att stanna. Det är nämligen så långt Martina Haag,

min nya löparguru, sprang på första sidan i denna bok.

 

Om min lilla lastbilschaffiskropp ska kunna springa över huvud taget måste förutsättningarna vara optimala. Därför väntar jag tills klockan blivit 12 så jag ska kunna andas utan att förfrysa lungorna i minusgraderna.

 

12:00 Promenerar en bit, förväntansfull och nervös. Jag antar att man måste promenera

en liten bit så man inte kickstartar med att springa och skrämmer ihjäl alla sina inre organ.

 

12:05 Nu har jag promenerat uppför en uppförsbacke. Om jag börjar springa nu kommer

jag få en skitbra start i nedförsbacke. Försöker klicka igång Runkeeper. Runkeeper

krånglar. Jag vill kasta Runkeeeper i marken. Runkeeper börjar fungera och jag börjar jogga.

 

12:10 Det gick lättare att jogga än vad jag hade trott. Tanten som pratar i runkeeper

appen har desvärre stora problem att överösta musiken i mina ögon så jag fattar

inte hur långt jag sprungit. Så jag antar att jag sprungit skitlångt.

 

12:18 Hör vad Runkeepertanten säger och inser att jag inte alls sprungit skitlångt.

MEN jag har sprungit längre än mina 12 minuter! Ska jag stanna nu? Om jag skulle orka

springa 5 km så kan jag skryta om det sedan. Jag borde verkligen försöka springa 5km.

 

12:22 Fan i helvete vad jobbigt det är att springa i snö! Fötterna liksom glider omkring

huller om buller.Jag borde sprungit där det är plogat istället men jag vill

liksom inte visa mig in public i detta skick.

 

12:23 FAN JAG ORKAR INTE MEEEEER! Men näää där står den förbannade

utsiktenbussen! ÄR DET UTSIKTENELEVER SOM ÄR UTE PÅ ISEN?!

Herregud jag kan ju inte stanna och flåsa högröd i ansiktet framför min

gamla gymnasieskola. Ökar takten lite och kutar förbi.

 

12:25 Har sprungit förbi utsiktenbussen. Två joggare passerar längre fram.

ÅÅÅ vad de ser hurtiga och vältränade ut i sina mössor och viftande armbågar,

tänk om jag också kunde få vara en sån härlig människa!

 

12:26 MEN VÄNTA LITE NU! Jag är ju en sån människa! Just i detta nu är jag en sån

hurtig människa som är ute och joggar! Blir inspirerad av detta och

viker av på spåret de springer på.

 

12:28 Varför i hela helvete vek jag av på denhär vägen? Jag har ju tillbringat de

senaste minuterna i konstant uppförsbacke! mina lår klarar inte av dethär!

Jag kommer ge upp! Nu krävs drastiska åtgärder!

Lyckas fippla upp mobilen ur jackfickan och byter till låten längst upp på spotifylistan.

Denhär låten finns där av en anledning. Denhär låten är till för EXTREMA nödsituationer!

 

12:30 Eminem predikar följande i mina öron: "sometimes you just feel tired,
Feel weak, and when you feel weak, you feel like you wanna just give up.
But you gotta search within you, you gotta find that inner strength
And just pull that shit out of you and get that motivation to not give up
And not be a quitter, no matter how bad you wanna just fall flat on your face and collapse."

12:31 Ångar uppför backen med eminem i lurarna och tänker att bara en idiot stannar

precis innan nedförsbacken som är på andra sidan av denna satans uppförsbacke!!

 

12:32 JAAAA nedförsbacke! Fan vad allt flyter på fantastiskt fint! Tar en raksträcka i

bara farten,genar över gärdet, springer genom ett buskage

och känner mig som en vild stenålderskvinna!

 

12:37 Nu är det trögt igen, kollar på runkeeperappen. Snart, snart har jag sprungit 5km.

Släpper inte mobilskärmen med blicken och tuffar på... snaaart snaaart 5km!

 

12:37:27 YEEEES JAG KLARADE MINA FÖRSTA FEM KILOMETER!

32:27 minuter!

Promenerar resten av streckan hem, gladare än gladast!

Ärligt talat är jag såpass jävla uppspelt att jag springer sista biten hem också. Tjoho!

Sammanbiten men glad